Adhd och tid för en träff med de som har samma diagnos

Hej!

 

Jag har sedan 1½ år tillbaka haft diagnosen ADHD och desvärre är min reaktion på det hela ren ångest samt när jag försöker komma till skott, åka på en caféträff eller liknande, blir jag lite besviken, men samtidigt lägger sig ångesten. Min ångest beror på mötet och acceptansen av ADHD hos mig själv och när jag sitter här och skriver, får jag ångest redan nu av att ens möta sig själv och förstå att man har det man har - det har inte jag gjort ännu och det tycker jag är jättesvårt, samtidigt som jag hemskt gärna skulle vilja träffa andra i samma situation och prata med dem om hur det är, hur de upplever vardagen, hur de bemöter olika händelser eller rent av vad de gör för att komma framåt i livet.

Jag har hattat fram och tillbaka i livet mellan praktik, vik, sjukdom, studier fastän jag inte har klarat av att studera klart, jag skulle dock vilja bli klar med gymnasiet och det är en tung börda att inte kunna det riktigt, med tanke på krav, takt, press samt den egna prestationsångesten som bl a jag får. Vilken skola ska man söka för att kunna bli klar någon gång! - är det som om man vill säga högt till de som inte förstår riktigt samtidigt som de jobbar som studievägledare.

Jobb går utmärkt - bara man blir kvar ett längre tag och de som man jobbar för har tålamodet med att det tar sitt lilla tag med inlärning av olika saker mm. Jag vill väldigt gärna lära mig saker, utvecklas, få en utbildning klargjord eller iallafall, gå klart ett gymnasieprogram. Just nu är jag mitt i livet, har barn, olika krav hit och dit, vem är jag och vad ska jag bli, medans jag är mer än trettio och det känns om sanden i timglaset rinner snabbare och sabbare samt pressen att hinna bli något innan man är för gammal, känns överväldigande och rent av utmattande. Hur är det för dig som läser det här? Känner du likandant? Berätta och skriv du med.

 

Hälsningar Erika

0
Ditt betyg: Ingen

Vad modig du är som skriver

Vad modig du är som skriver om dina tankar och hur du upplever det att ha adhd. Samtidigt blir jag lite ledsen över att du verkar skämmas för den du är. Du borde känna stolthet över att du är annorlunda. För i grunden är det människor som är annorlunda som förändrar världen - inte de personer går på i gamla banor eller som sätter upp fingret i luften och känner av vartåt det blåser. Där har du i egenskap av att du har adhd ett försteg, eftersom du har förmågor genom din diagnos som majoriteten av befolkningen inte har.

Jag har själv diagnosen Aspergers syndrom och känner igen mig i delar av din beskrivning, framförallt den den starka pressen från sig själv att "lyckas" samt att känna att man verkligen vill göra en sak men inte riktigt kan utan rätt stöd.

Min personlighet innebär att jag strävar efter perfektionism i allt jag gör, vilket leder till att jag straffar mig själv väldigt hårt när detta inte uppnås. Eftersom det i princip är omöjligt att klara av denna kravbild till fullo så är jag sällan eller aldrig nöjd med mig själv, vilket är väldigt påfrestande och stressande. Och om man nedvärderar sig själv så blir det också svårare att klara av olika saker rent praktiskt, så detta fungerande leder lätt till en ond spiral. Jag har dock tidigare gått hos en psykolog och försökt "lära mig" att hantera detta så bra som möjligt.

Jag skäms inte heller över mitt fungerande eller att jag är lite annorlunda. För det som är min svaghet är samtidigt också min styrka. Jag har bland annat en förmåga att ibland tänka utanför "boxen", vilket definitivt är användbart i många sammanhang. Tror knappast att jag exempelvis hade lyckats få ett jobb om jag inte hade varit lite "egen" och bara accepterat sakernas ordning.

Att träffa andra som har samma diagnos kan definitivt vara fruktbart. Det är skönt att känna att man inte är ensam om sitt fungerande, vilket kan göra att man stärks som människa och accepterar sig själv mer. Träffar med likasinnade kan även bidra till att man tillsammans kommer fram till strategier för att klara olika typer av situationer bättre.

Attention Sundsvall-Timrå har idag renodlade träffar för personer som har Aspergers syndrom och har som ambition att även kunna arrangera liknande träffar riktade till personer med adhd och add. Det gäller bara att hitta ledare som är intresserade av att sy ihop denna typ av träffar, vilket dessvärre inte är det lättaste. Men förhoppningsvis kan sådana träffar skapas framöver.

Tills dess så är du välkommen på våra cafékvällar, som riktar sig till alla våra "medlemsgrupper". Av ditt blogginlägg så förstod jag inte riktigt om du hade varit på någon cafékväll tidigare eller ej, men oavsett vilket så är du varmt välkommen till föreningens kommande cafékväll som går av stapeln måndagen den 5 november - se mer info här: http://attention.begeno.se/kalender/cafekvall_-_for_alla_intresserade_9

Attention Sundsvall/Timrå
Skepparegatan 5 A
85234 Sundsvall

Telefon: 060-294 00 må-fr kl. 10-15
E-post: attention@attention-st.se
Organisationsnummer: 889203-0977
PlusGiro: 23 98 38 - 6

Vi finns på Facebook
och Twitter